Kapitel Sex

För att komma till de andra inläggen, klicka >>HÄR<<


Edward Persp.

Jag hade tillslut lyssnat på Alice tjat , och åkte upp till Bella. Men jag höll mig förstås i bakgrunden. Jag stod i skogsdungen som luktade minnen från en viss eftermiddag. Bella kom hem fem minuter senare i sin skruttbil. Åh, att hon inte kunde gått med på att jag skulle köpt en ny till henne i födelsedag, tänkte jag.
Dragningskraften från henne fick mig att dras till henne. Men jag skulle ju bara kolla läget… eller?
Nej, jag skulle inte ta någon kontakt, jag skulle bara titta så hon var okej. Konstigt nog så satt hon kvar i bilen väldigt länge. När hon väl gick ur bilen, sträckte jag mig framåt mot gläntan av skogen, som om hon hade ett rep om mig, och drog mig mot sig.
Jag hade aldrig varit såhär okoncentrerad innan. Blicken i hennes ansikte fick mig att sluta andas. Den var..

Jag trampade på en gren. Av min enorma tyngd, och okoncentration, så knäcktes den. Och det lät inte lite.. Jag stelnade till och såg Bella vända sig om emot mig. Jag hade nog aldrig klarat av att stå kvar i skogen om det inte varit för tankarna jag hörde. Hon stirrade mig nästan rakt i ögonen.

'Gaah, vad irriterande , vad var det jag glömde göra innan jag gick och lade mig?'

'Ett får, två får, tre får... ‘

'Vad hette den där filmen...?'

'Undrar när jag kommer somna, om jag somnar inom en halvtimme så kommer jag sova exakt åtta timmar, och då... ‘

"Hallå..?" viskade Bella med skälvande röst. Jag backade sakta in i skogen igen, och tänkte på vad jag satte fötterna. Känslan av att jag ville hoppa på henne av lycka för att jag var så nära henne nu, var så stor att jag nästan tappade koncentrationen igen. Nu fick jag banne mig ta och samla mig. Jag kunde skada henne. Inte bara fysiskt. Om jag hade visat mig och sprungit iväg igen, så visste jag inte vad hon skulle kunna göra mot sig själv.
Bella tittade en lång stund på mig, sedan vände hon sig om och gick upp mot huset. Jag svor tyst åt mig själv. Var jag helt dum i huvudet? Vad gjorde jag här egentligen? Det skulle bara plåga mig senare. Det kunde inte vara bra för någon av oss att jag var här. Jag gick beslutsamt bort, in mot djupet av skogen, med smärtan i hela kroppen som blev större och större för varje steg jag tog.

Så kände jag den. Lukten. Lukten av vampyr. Och den doften kom inte från mig själv. Jag sprang snabbt tillbaka till stället jag stått vid från början. Lukten var stark, ny. Personen hade varit här precis för någon timma sen. Jag satt på samma ställe i några minuter och kollade runt. När jag skulle resa mig upp för att kolla runt trädgården, öppnades Bellas fönster. Hon tittade ut. ’Trilla inte nu vad du än gör’ tänkte jag för mig själv.

”Edward…?” viskade hon ut i natten. Jag frös till is. Hade hon sett mig ändå? Nej, det kunde hon inte ha gjort. Hon stod i fönstret i vad som kändes en evighet, sedan suckade hon högt och stack in huvudet igen.
Jag vaktade runt trädgården hela natten.


Kommentarer
Postat av: TWS ♥

Jätte, jätte bra!!

Fortsätt skriva :D

2009-08-31 @ 16:49:37
Postat av: Jessica

Meeeeeer!

2009-08-31 @ 18:48:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback