Kapitel Nio



BELLA PERSP.

”Jacob, varför var du tvungen att dra mig hit?” Sa jag tjurigt. Han hade tvingat med mig till sjukhuset och skrikit och gapat på läkare, så det kändes som hela staden stått utanför. Jag var inte ens skadad… Eller jo, kanske lite. Den gamle läkaren som återtagit Carlisles plats, hade sagt att jag hade fått ett ärr och en svår hjärnskakning.
Men det var vardagsmat för mig.

”Bella, det pissade nästan blod ifrån ditt huvud, och du svimmade varannan minut. Vad skulle jag göra?” sa Jacob surt. Jag blängde hårt tillbaka ifrån sjukhussängen.

Charlie hade ju såklart hört om nyheten och kutat in på sjukhuset och krävt efter en förklaring ifrån Jacob. Jacob, som hade stor respekt för Charlie, ljög honom rätt upp i ansiktet. Han hade sagt till polischefen att jag trillat på mina egna fötter och olyckligtvis landat på en sten. Och det var ju inget ovanligt. Men det lät inte fullt så troligt, med tanke på hur jag betett mig. Vem får svimningsanfall hela tiden, när man bara snubblat? Men, Jag hoppades att Charlie var trögtänkt just idag. Jag hade ju fått höra min älskades röst igen, och det hade räckt. Nu funderade jag bara på vad jag skulle göra härnäst. Klipphoppningen lät ju som en bra idé. Eller skulle jag ta ett varv till med motorcykeln kanske..?

 

EDWARD PERSP .


Jag struntade i vad som kunde hända om jag gick in i sjukhussalen. Jag tänkte inte offra en enda minut till på att självömka mig själv längre. Jag gick snabbt i mänsklig fart i riktningen mot sjukhuset. Men när jag kom till uppfarten, såg jag något som fick mig att stanna upp. Det var även den där doften. Doften jag känt utanför Bellas hus, i gläntan. En söt, vampyrdoft. Mitt hår reste sig i nacken.
Laurent stod inte långt ifrån Bellas pickup. Han sträckte på sig för att se vad som låg inuti bilen, och hans röda ögon fick det att låta långt ner i halsen på mig.

Jag kollade runt, ifall det var några människor omkring, men det var helt öde. Det mörknade på himlen. Jag sprang i vampyr-fart rakt emot Laurent och innan han hunnit springa ifrån mig, så hade jag ett strypgrepp om hans nacke.
"Och vad i HELVETE tror du att du håller på med!??" Jag pratade snabbt.
"Ja-Jag skulle bara..." Laurent tittade skrämt ner på mig.
"Vad!? Vad tänkte du göra?! Det var du som var utanför Bellas hus, eller hur!?" Jag lyssnade skarpt om parkeringen fortfarande var folktom, och det verkade den. Inga hjärtslag.
"Hon sa att... Jag sku-skulle hjälpa henne, ..." Laurent pekade neråt att jag skulle släppa ner honom. Inte en chans, tänkte jag.
"Hjälpa vem!? Bella? Hon klarar sig nog fint utan din hjälp”, morrade jag högt.
Laurent tystnade, och slutade kämpa emot. Han tittade ner på marken, som om han skämdes. Mitt grepp om hans hals mjuknade.
"Inte Bella, Victoria." Hans röst blev starkare efter jag släppt greppet, och nu höll jag istället fast honom hårt i armarna.
"Vad i ... Varför då!?" Chocken var stor. Egentligen skulle jag inte behöva fråga alla dehär frågorna, men Laurent visste tydligen om min förmåga, och tänkte på allt som inte hade med samtalet att göra.
"Jag vet att jag lovade att åka upp till Alaska... Det gjorde jag faktiskt, men det funkade inte så bra. Jag kunde inte... hålla mig."
Jag morrade högt igen.
"Victoria hittade mig, och ville att jag skulle leta reda på fakta om Bella..." Hans röda ögon fick mitt grepp om hans armar att hårdna ännu en gång.
"Varför det!? Vad har hon för nytta av Bella? SVARA!!" Jag blev hysterisk. Vad var det här för nåt?
"Aaje. Sluta. Ho-hon vill hämnas." Laurent såg min frågande blick, även om den varade i någon millisekund bara. "James var hennes partner."
"M-men hon är inte min 'partner' längre." Att säga det högt, gjorde så ont. Ont i hjärtat,hjärtat som inte ens slog. "Jag lämnade henne, så det finns inget för varken dig eller Victoria att göra här."
"Lämnade henne? HA! Vad gör du här då?" Laurent flinade hånfullt. Jag svarade inte, och han fortsatte. "Det kvittar för Victoria,hon ser ändå Bella som din partner. Och det har hon nog ganska rätt i, när jag ser dig här. Öga för öga, sa hon till mig innan hon försvann."

När jag insåg vad det var han menade, tappade jag greppet om Laurent för en millisekund. Han märkte det, och tog sin chans och försvann mot skogen. Innan jag reagerat, hade han försvunnit utom synhåll för mig. Jag hade tänkt springa efter, men någons hjärtslag stod på parkeringen, och blev med ens snabbare av adrenalin. Jag insåg direkt vem det var, och insåg även hur dumt jag stod. Jag släppte greppet på Bellas flak, och gick mot människan som stod på andra sidan av parkeringen.

"Vad fan gör du här?" Charlie var tomatröd i ansiktet och sträckte ena handen efter sitt hölster. "Efter... efter flera månader kommer du tillbaka, när hon precis börjat må bra igen."
När han såg mitt plågade ansiktsuttryck, lugnade han ner sig. Han tittade undrande på mig.
"Jag... Eh, skulle hämta lite småsaker till Carlisle. Han hade visst glömt några grejer, som han insåg att han behövde. När jag kom till staden, hörde jag om Bella. Hur.. hur mår hon?"

Han verkade nästan chockad över att jag hade ett så förnuftigt svar. Som lärarna reagerade ibland i skolan när de trodde att jag inte hade lyssnat.

"Hon mår bra. Hon fick en svår hjärnskakning och lite sådant, men det är inte så ovanligt för Bella." Både jag och Charlie log lite för oss själva.. Men jag log inte av ironi. Charlie blev med ens allvarlig igen. "Men du får inte träffa henne. Aldrig igen, jag vet inte vad som kan hända om hon får syn på dig igen. Eller förresten, jag vill inte veta överhuvud taget vad som kan hända."

Jag gick sakta mot sjukhus-entrén, men Charlie stod kvar. Jag vände mig om och tittade frågande på honom.
"Du litar väl knappast på mig..?" sa jag frågande. Charlie nickade medvetet och gick efter mig. Han var väl fortfarande chockad över att jag var här. Jag svängde in mot Carlisles kontor, och Charlie gick till sjukhus salen Bella var i.

Jag satte mig i Carlisles gamla kontorstol, och började rota lite dramatiskt i lådorna medan jag lyssnade igenom de tunna väggarna. När jag hörde Bellas hesa röst, sur och tvär var hon, så ville jag bara gråta. Men jag kunde inte det. Jag var inte mänsklig.

Jag satt där i säkert en halvtimme, och lyssnade på Bellas och Charlies tråkiga samtal. Rätt som det var öppnade någon dörren. Killen som tagit över efter Carlisle, tittade irriterat på mig.
"Charlie sa att du var här. Nå, hittade du det du letade efter?"
Jag tog upp några papper som jag tagit ur skrivaren, och viftade fjantigt med dom.
Killen såg med ens ännu mer irriterad ut.
"Ja, men se till att försvinna ifrån mitt kontor då."

Jag gick ut ur kontoret, stirrande på honom. För att verka lite mänsklig, gick jag för att köpa en påse chips ur godisautomaten. Jag stoppade i några mynt, och blev med ens irriterad när jag insåg att den var sönder. Jag slog lite lätt på den, och det flög ut ett par godispåsar ner i hålet där man plockade ut det man skulle ha. När jag böjde mig ner för att plocka ur godispåsarna, kände jag en välbekant doft. Mitt hjärta som inte slog längre tog ett skutt. Jag vände mig om och såg den vackraste människan på jorden.

Vad skulle jag göra nu?


________________________________________________________________________

förlåt för den långa väntan! hoppas ni gillade det! :)
och såklart --- KOMMENTERA EN MASSA!
I NEED IT FOR INSPIRATION.



Kommentarer
Postat av: jjenniffer

OMG ;'o , Det var den bästa du skrivit ! , duu får inte sluta så x'd , näähh forsätt skriva ! , Jag kan knappt bärja mig ;'o .

Och Taack så jätte mycke för att du skriver och lägger ut det här på bloggen ;)

Love // jjenniffer

2009-11-23 @ 16:38:42
Postat av: evelina

Iiiiiiiiiiiiiiih! I LOVE IT! Fan va bra! skriv skriv skriiv :D

2009-11-23 @ 19:10:52
URL: http://unspeakablewords.blogg.se/
Postat av: L

Åhh vad bra kapitel. Lägtar redan till nästa.

2009-11-23 @ 19:17:14
URL: http://twifan.webblogg.se/
Postat av: jjenniffer

nejj , nu klaar jag ingte mer ;'o , det är som det var med new moon .. du måste skriva klart nästa snart ;) , Jag verkligen beundrar din berättelse , du skriver med sån inlevelse , kan inte bärga mig till nästa ;'o <3 (L) ,

Love // jjenniffer

2009-11-23 @ 20:28:38
Postat av: issa

Jättebra kapitel, du skriver verkligen jättebra :) längtar till nästa kapitel så vänta inte för länge nu, jag mååste få läsa fortsättningen :D

2009-11-23 @ 22:30:39
URL: http://isabellemildeus.blogg.se/
Postat av: Anonym

skriv skriv skriv. mera! älskar verkligen dethära. Det bästa jag någonsin läst!

2009-11-24 @ 03:59:49
Postat av: malin

gillar din fan-fic supermycket, har alltid undrat hur det skulle vara om bella hade hittat sakerna som edward gömt :) skriv mer nu, vill veta!

2009-12-02 @ 22:43:15
Postat av: Bu Bä Blä

Dubbelv, o, dubbelv! Den var fantastisk! *Jag älskar den! Jag har tänkt på sättet du planerat denna fanfiction och jag fullkomligt älskar den! Om du vill ha lite förslag på vad som kommer hända ska jag INTE rekommendera mig! Jag skulle förstöra hela storyn! Förlåt <3

2010-01-07 @ 19:57:42
URL: http://twisaga.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback