Kapitel Åtta

 

”Bella? Bella snälla vakna!”
Edward skrek åt mig. Såhär brukade han inte låta, inte så här ängslig. Jag försökte lyfta på huvudet, men en stor tyngd tryckte ner mig mot marken igen. Han tittade mig länge i ögonen och smekte min kind. Vad konstigt, han var jättevarm. Han var ju iskall annars? Tja, om det här var en ny sorts hallucination, så var jag helt nöjd med det.
”Bella…? Hur mår du?”
Jacobs röst ekade i huvudet på mig. Detta var inte alls någon hallucination, utan det var Jacob som pratade med mig.
”Vad… hände?” Jag försökte resa mig igen, men huvudet trycktes ner återigen. Jag kände på mitt huvud som av en reflex, och mitt hår var helt klibbigt. Jag kollade på min hand, som blev till fyra händer när jag fokuserade.
”Du bara körde... framåt. Lyssnade du inte på vad jag sade om svängarna?” Jacob kollade på mig oroligt, och uttalade orden som om jag var ett litet barn. ”Du måste till sjukhus – nu.”
”Men…” försökte jag, men jag hade tydligen ingenting att säga till om. Jacob lyfte mig snabbt som om jag var lätt som en fjäder. Sedan slumrade jag bort, i mörkret igen.

 

EDWARD PERSP.


Att vänta sig att det inte skulle finnas några mer varulvar var ju förstås löjligt. Fullständigt löjligt. Min första tanke var att åka till La Push och leta upp första bästa quileute-indian och slita den i stycken. Men det skulle ju knappast göra någon nytta. Och de bröt inte mot reglerna – de trodde ju att hela familjen Cullen var långt, långt borta.

Istället för att springa ner till reservatet och avslöja mitt riktiga jag för resten av världen, stannade jag där jag hittat spåret, och försökte spåra så långt jag kunde. Det gick inte speciellt bra, jag var ingen direkt spårare, och tillslut efter sex timmar gav jag upp. Jag sprang tillbaka till Bellas hus, för att göra min vardagliga rutin. Sitta i skogsgläntan och vänta på att Bella skulle komma hem vid sextiden.

Konstigt nog så kom hon inte hem. Jag satt där och väntade tills klockan blev sju. Hade hon kanske redan kommit hem, och gått in? Jag kunde inte höra några rörelser ifrån huset, mer än från guldfisken som hon hade fått ifrån Jacob.

Jag smög mig fram till trädet vid hennes fönster, och hoppade lätt upp på hennes fönsterbräda. Längtande tittade jag på den tomma, välbäddade sängen. Det luktade så himla gott…

Jag suckade högt. Jacob. Varför i hela friden skulle han vara intressant för henne? Hon hade inte märkt av honom så mycket då, när det var som vanligt. Mina tankar vandrade iväg, och jag antog att både Charlie och Bella var ute på en sen middag.


När klockan blev halv tio, och varken Charlie eller Bella kommit hem, började jag undra. Jag gick längs skogskanten in mot staden, och när skogen tog slut, försökte jag mig på att höra vad som pågick. Allas tankar den här kvällen i staden var inte så speciella. Allt jag kunde höra var de vardagliga sakerna som tonårsproblemen, som jag helst ville vara utan, den kommande dagens middag och vilka möten man skulle på. Men när jag gick varsamt mellan några hus i kanten av staden, hörde jag något intressant. Och detta behövde man inte höra tankar för att kunna höra. Det var en man, och en flicka, som skrek på varandra. Om jag inte hörde fel… Var det där Lauren, den där flickan med taskiga avsikter hela tiden, som hade gått i Bellas klass?

”Du ska inte gå nära den där pojken! Hör du det!?”
”Vadå pappa, vad ska du göra åt det? Jag tycker om den här killen, så är det bara!”
”Du… Du har utegångsförbud! Fattar du!?”
”MEN PAPPA! BARA FÖR ATT HAN BOR VID LA PUSH SOM JACOB BETYDER DET INTE ATT HAN OCKSÅ KÖR MOTORCYKEL!”
”Du ska inte gå nära… Will!”
”HAN HETER QUIL, INTE WILL!”
”Unga dam, du gör som jag säger! Och säger jag, att JAG bestämmer vem du träffar eller inte träffar, så lyder du mig! Och jag säger att du inte får träffa NÅGON ifrån reservatet!” Pappan skakade av ilska. Lauren, som tydligen var van vid den här behandlingen, och som tydligen hade fått nog, tittade sin pappa i ögonen och talade med hes låg röst.
”Vet du vad du är? Du är en rasistisk liten pisspotta, och du beter dig PRECIS som farmor och farfar. Mamma skulle verkligen hata dig nu om hon varit här. Tur för henne att hon är död, och synd för mig som måste genomleva din äckliga 50-års kris. Och om du någonsin tror att du kan bestämma över mitt kärleksliv igen, så kommer jag be om att få bo i fosterhem.” Med de tysta, sista orden gick hon in på sitt rum.

Jag kunde höra hennes tankar av skam, som gick över till arghet, och sedan till hennes vanliga, spydiga jag. Nu förstod jag tillslut varför hon var så hemsk mot alla. Med den förtryckta vreden, och hemmiljön som hon hade, var det inte konstigt att hon var som hon var i skolan.

Ett par pusselbitar föll på plats. Jacob Black med en motorcykel. Bella umgicks med Jacob hela tiden. Lauren, och hennes pappa verkade vara uppskakade över någonting. Hade Jacob kanske kört lite motorcykel för att imponera på Bella, och varit med om en olycka? Jag lyssnade närmare på Laurens pappa.

’Stackars Bella, jag hoppas hon mår bra. Polischef Swan är nog lika glad som jag är just nu… De jäkla infödingarna borde utrotats för länge sedan… ‘

Jag trodde mitt hjärta slog, och stannade återigen. Min… Bella?

_________________________________________________________________________________

så... what u think? :) kommentera en massa! (a)

och, tacktacktack Evelina! :) detta skulle inte fungera utan din hjälp!


Kommentarer
Postat av: evelina

HAHAHAH! INFÖDINGAR!!!!!! XD hahahahhaahhahahah dör

Nej , men sätt dig och skriv nu! ... NU!... nu nu nu nu ...

fortsätt skriva , fortsätt skriva. (du vet.. låten som Doris sjunger i hitta Nemo? :D höhö ... )

2009-10-18 @ 21:40:35
URL: http://evelinaoeh.blogg.se/
Postat av: ssa

jättebra :) fortsätt skrva, väntar på nästa kapitel :)

2009-10-19 @ 18:00:39
URL: http://isabellemildeus.blogg.se/
Postat av: Anonym

TOPPEN , Love it ;) , Fortsätt nu på näösra kapitel , annars dör jag av längtan ;) <3 , Och Älskar verkligen din blogg :D <3 // Jennifer

2009-10-19 @ 18:08:11
Postat av: Alexandra

Helt jävla underbart!

Come ooooooooon. Ett nytt kapitel :D

2009-10-25 @ 22:44:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback