It starts with forever, and it ends with a touch

Jag kommer ihåg när jag var liten, jag lade alltid mina kläder utlagt på golvet som en gubbe som jag skulle ha på mig dagen efter. Jag struntade såklart i hur smutsigt det var på mitt golv, för jag skulle ju hinna kolla lite på Sailor Moon innan skolbussen kom, eller kanske sova någon extra minut på morgonen!

Haha, jag är fortfarande lite sån ibland. Man förbereder liksom vad man tänkt ha på sig och slänger det på en stol eller något, och drar sig några extra sekunder morgonen därefter innan man börjar stressa med sminket. Jag måste säga att det är väldigt kul att tänka tillbaka och se hur mycket man har kvar i betéendet från när man var liten, och hur mycket man har förändrats. Som i tredje klass, varje fredag på roliga timmen hade jag förberett minst två eller tre skämt som jag hittat i någon rolig bok hemma. Jag tyckte själv att de var så roliga, att även om inte resten av klassen förstod skämtet, så stod jag och garvade läppen av mig där längst fram.

Antar att det sitter i fortfarande, det med. Jag måste alltid få folk att skratta, även om det är i de hemskaste situationerna, så försöker jag ändå. Känner liksom att jag måste lätta upp stämningen, även om det inte ens är något kul.

Nej, nu ska jag inte göra det här mer till min offentliga dagbok. Puss på er och godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback