This is MY time to shine - and I don't give a fuck.

Jag har aldrig viljat ha min blogg större. Har inte viljat att vem som helst skulle kunna komma in och läsa om MITT liv, mina tankar och mina känslor. Jag har liksom bara viljat ha en sida att skriva av mig på, så jag kan fortsätta leva mitt liv i tystnad. Jag har inte viljat att folk skulle läsa allt detta. Det är liksom.. mitt. Men ibland får man en liten knuff åt det hållet ändå, och.. då är man fast i karusellen. Man blir girigare och girigare för varje siffra som höjs i mätaren, och man vill bara ha mer och mer och mer och mer och mer....

Och sedan inser man hur man har blivit. Man inser att ens.. praktiskt taget dagbok - finns öppen för allmänheten. Jag tycker inte det är okej, egentligen. Jag vill helst hålla mina saker för mig själv. Men jag blir ju som jag blir. Fjantigare och fjantigare, öppnar mig mer för allmänheten. Men nu lägger jag av. Jag orkar inte med detta mer. Jag tänker inte svara på era patetiska försök att få en enda läsare till. Alla era "gulliga" spam har avslöjats. Jag tycker det är så fjantigt. Även om jag höll på så själv.

Så nu kollar jag alla kommentarer, tar bort de onödiga, och nöjer mig med det jag har. Jag bryr mig inte om vad någon annan tycker. Jag vill bara vara jag, och om någon nu tycker jag är löjlig.. Får ni väl göra det då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback