It's like the walls are coming closer and closer

Usch. Nej vet ni vad. Det är verkligen inte kul att bo ute på landet ibland. Jag kan till exempel inte ta en spontan resa ner till stan. Jag kan inte bara dyka upp utanför mina vänners dörrar och spotta ut mig det jag behöver ha sagt. Jag kan inte bara dyka upp. Nej, jag måste planera allting i förväg, så jag inte fastnar mitt på vägen, så jag har någonstans att ta vägen om det blir försent. Om jag missar bussen är det kört. Jag känner mig så jävla isolerad ibland att det är som att sitta fast i en hiss. Jag blir klaustrofobisk av att bo så här. Det går inte.

Sen kanske jag gör det automatiskt med. Att utesluta alla jag känner för jag bara inte orkar.För att jag inte ORKAR krångla hit och dit. Och det är så jävla sorgligt att jag gör så.

Såfort jag kan, tänker jag skaffa mig ett ställe i stan. Jag vet inte om det kommer att hjälpa, men jag hoppas det iallafall. För jag orkar inte med allt det här längre. Jag får cellskräck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback