ALONE-TIME

Något som jag alltid haft men aldrig riktigt uppskattat förens jag kommit hit är egentid. Ensamtid, att kunna få ha någon eller några timmar för mig själv - att kunna slappna av på riktigt och att kunna släppa allt en gång bara.
 
Jag bor just nu ihop med 4 personer, som för övrigt är helt underbara, men vår lägenhet är i princip här man möts upp innan man gör något. Den är i centrum, så även om någon drar iväg så kommer det två till och hälsar på eller liknande. Så är det här hela tiden. Det är alltid folk här. Det är aldrig riktigt tyst! Man får räkna med att privatliv har man inte här när man bor som man gör.
Det är fortfarande helt underbart att kunna vara här, men för mig som är van vid ett tyst hus, ett tyst jobb och möjligheten att kunna stänga en dörr om mig - så är det ganska påfrestande. Jag får ingen luft, i princip.
 
Så idag, när alla bestämde sig för att åka till en jättefin strand en bilresa bort, så valde jag att tacka nej och stannade kvar hemma i lägenheten. De trodde väl att jag "bara var trött och bakis" men gud vad skönt det var när de gick och det blev helt tomt och tyst. De är verkligen underbara allihop men gud vilket kacklande det kan vara ibland..
 
 
Alltid skönt att få rensa tankarna här lite..!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback