RSS 2.0

DAYDREAMING OF ANOTHER LIFE

Flera gånger om dagen kan jag få såna moments- då jag bara vill "gå över gatan" för att bara skratta och inte bry sig om något speciellt mer än vad kvällen kommer att bjuda på. Så många gånger som jag bara vill traska bort till det engelska kafét och njuta av en simpel toast med mayonesa och samtidigt uppdatera mig om omvärlden. Dra ner till stranden för att sola, bada och låtsas surfa på min barnsliga wakeboard. Inte bry mig om vad jag säger högt för att ingen kommer förstå mig ändå..
 
Men så kommer jag tillbaka från min dagdröm och inser vart jag är.
 
Lite sorgligt är det väl. Men jag är tillbaka i verkligheten. Och det känns ändå rätt bra. Jag vill inte leva Svensson-livet hela livet, men just nu så funkar det för mig. Rutiner, vardag, familjen. Allt jag saknade har jag äntligen fått tillbaka. 
 
Jag kommer ihåg när jag satt på balkongen själv när de andra gått till stranden före mig. Jag föreställde mig själv sittandes i min bil hemma i Sverige körandes på Jönköpings gator, helt ovetandes om omvärlden och "hur det kunde ha vart om jag hade åkt". Om jag hade stannat kvar och fortfarande varit den där människan. Den versionen av mig själv.
 
Jag vill bara inte glömma hur enkelt det faktiskt är att göra något nytt, rycka upp sina rötter och bara åka iväg på ett nytt äventyr. Så den där känslan av total frihet inte glöms bort.

SO COME OUT OF YOUR CAVE WALKING ON YOUR HANDS

 
Har ju en ny favoritplats i huset. I och med att nästan alla väggar i princip är fönster så blir det så himla ljust här ute. Så det blir ljusterapi att komma ut hit och bara vara. Och givetvis kolla på nya avsnitt av Sons of Anarchy. Hehe.
 

DAMN YOU, PSYCHOLOGY

Den där när du tittat in en väska, eller ett par fina skor - som du bara väntar spänt på att kunna få köpa när lönen kommer. Så träffar du en människa som du inte tycker om så djävulskt mycket, och denna personen går ju och valsar runt med den saken du suktat efter i en månad. Då blir ju objektet med ens väldigt fult.
 
ÅÅÅÅÅH.
 
 

IT'S A MAD, MAD WORLD

Önskar lite ibland att man hade en sådan blogg som hon i Awkward. Bara trycka på en simpel knapp så kan ingen läsa det du skriver om. Men här måste ju allt vara lösenordsskyddat, då blir det inte lika roligt.
 
Jag vill ju att folk ska läsa vad jag skriver, men till hur stor del? Det är det som är den stora frågan. Man vill ha något privat, men samtidigt önskar man att alla kunde få se och höra. Just nu vill jag ha mitt privata för mig själv. Kanske därför som jag tagit bort en massa människor från mitt nöjesflöde på facebook. They give up too much.
 
Vår värld har lite bipolära problem tror jag