RSS 2.0

WISE WORDS FROM A WISE MAN

“Just keep moving forward and don't give a shit about what anybody thinks. Do what you have to do, for you."

-Johnny Depp

 
 
 

SWEET CHILD O' MINE

Väckte mina lata bröder nyss för att få dem att gå till skolan. Gitarrspelande på morgonen uppskattas, tydligen. De gick upp! Vanligtvis är det hopp i kläderna en minut innan bussen går, men idag hann de nästan njuta av det som kallas morgon.
 
När Andreas kompisar var på besök i nästan två veckor fick jag nog väckningsparad varje morgon, med gitarr. Måste säga att det är ett härligt sätt att vakna på! För att inte glömma, så kunde han mina favoriter. Så nu framåt om jag går upp tidigt, så blir det nog en sådan väckning..! Får hoppas att det blir uppskattat.
 
Dock kan jag två låtar, jämfört med min egna väckning på Gran Canaria.. Men tror nog minsann att Guns 'n Roses är uppskattat här!

REVELATIONS

Jag är verkligen jättetacksam för det jag har. Av alla som finns i min närhet, att jag har tak över huvudet och det faktum att jag aldrig skulle kunna sitta på gatan utan någonting, att jag är fullt frisk. Hamnar man i en kris, så finns det alltid möjlighet till hjälp, både från familj och vänner. 
 
Så när det där bubblar upp till ytan, den där som de så fint kallar 'ångesten' - så skäms jag.
 
Så många har det dåligt i livet, knappt så de klarar sig, eller har fått datumet för sin alltför tidiga död, och jag sitter här och tycker synd om mig själv för att 'löven faller' eller något annat löjligt. Det är skämmigt. Men samtidigt mänskligt.
 
Visst står det i överlevnadsmanualen när man flyger att man först ska ta på sin egen syrgasmask innan någon annan?
Är det så i övriga livet med, tro?

I CAN'T BREATHE HERE

Hej igen,bloggen. 
Har varit alldeles för deprimerad och avtrubbad för att ens blogga på senaste tiden. Kom hem ifrån bästa Gran Canaria för lite mer än en vecka sedan nu. Och jag förstår verkligen inte varför jag bokade en resa hem. Ja, iallafall en enkelbiljett? Hade räckt med en 'semester'.
Jag har märkt att jag verkligen har förändrats som människa efter bara de här fyra månaderna. Jag har växt som person, jag har mognat och.. Okej mognat på vissa nivåer då. Humorn är fortfarande lam men intakt.
Jag har insett vad jag vill göra med mitt liv. Inte min fulla livsplan - men jag vet vad jag vill göra, behöver göra - och tänker göra för att må så bra som jag kan.
Jag har också insett att de jag umgicks med innan jag åkte på mitt äventyr kanske inte riktigt passar in i min plan. Men några av dem har gjort det enkelt för mig.. Så det är ju skönt.
Jag känner iallafall att Jönköping (och även Sverige) är alldeles för litet för mig, och för gammalt för mig. Så jag väljer att göra det jag känner att jag kommer må bättre av. Vilket betyder att inom en snar framtid åker jag härifrån igen.
 
Ångest är inget jag tycker om, jag har haft det förut. Det är inte attraktivt, och det är ingenting jag tänker tåla - och bara leva med. Så mitt beslut är taget. Jag hoppas bara att andra kan acceptera det.