REVELATIONS

Jag är verkligen jättetacksam för det jag har. Av alla som finns i min närhet, att jag har tak över huvudet och det faktum att jag aldrig skulle kunna sitta på gatan utan någonting, att jag är fullt frisk. Hamnar man i en kris, så finns det alltid möjlighet till hjälp, både från familj och vänner. 
 
Så när det där bubblar upp till ytan, den där som de så fint kallar 'ångesten' - så skäms jag.
 
Så många har det dåligt i livet, knappt så de klarar sig, eller har fått datumet för sin alltför tidiga död, och jag sitter här och tycker synd om mig själv för att 'löven faller' eller något annat löjligt. Det är skämmigt. Men samtidigt mänskligt.
 
Visst står det i överlevnadsmanualen när man flyger att man först ska ta på sin egen syrgasmask innan någon annan?
Är det så i övriga livet med, tro?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback