RSS 2.0

The Hunger Games: Mockingjay 2 - Politisk Valpropaganda För en Amerikansk Dystopi?

 
Nu må det vara några år sedan jag totalplöjde igenom Hunger Games böckerna - en sjukvecka efter studenten med ett överskott av mammas hemmagjorda exotiska planka i samband med tristess och hunger (pun intended) för ny läsning.
Så min eftertanke som dyker upp efter ha sett den sista delen av denna enorma kassako är just detta - en kassako.
Vi gör trilogier och roman-adaptioner nuförtiden som ska mjölka våra äventyrslystna, lata plånböcker och sinnen, utan att egentligen ta reda på vad vår publik suktar efter.
Detta "High Concept" av att ständigt överträffa tidigare Blockbusters genom att ständigt kasta ut vad vi tror att publiken vill ha och tre-fyrdubbla det med uppdelningar av storylines som för att förlänga livslängden på något som redan är slut.
 
Att dela upp den sista delen i HG blir inte mer än en överdrivet, förlängd, halvbra action/drama film. Visst, det är essentiellt att få med information som ska nå oss fram till en slutpunkt. Men kom igen...
Ska man använda detta koncept får man jobba LITE hårdare. Katniss som karaktär används i princip bara som en passiv åskådare i Mockingjay. Det kan vara okej då det är hennes perspektiv som förmedlas i boken, men några inhopp från de andra skådespelarnas perspektiv hade inte skadat för att få en överblick i storyn med filmatiseringen.Men med brist på nyskapande och författarskap igenom dialog så faller den här tvådelars ideologin som repetitiv. Men det kanske är det som är tanken med en traumatisk krigsskada, att allt faller sig repeterande meningslöst och ingen går plötsligt att lita på..
 
 
Det går tydligt se hur genomtänkt denna premiären med dess datum är med tanke på USA's just nu pågående tidiga valprocess, och kanske till och med helheten i vår nu krigsskadade värld.
- Vem kan vi lita på?
- Vem står för vad som anses acceptabelt och rättsligt för 'vårt' samhälle?
- Vem kan ena oss som nation och förinta segregering?
- Vem är egentligen vår hjälte idag och bär den verkligen kostym?
- Ska vi låta ett krig uppstå endast för att ingen kan sätta sig ner och diskutera?
- Och självklart: Hur ser vår framtid ut egentligen för våra barn? Är de till mötes en dystopi av fördärv som vi själva skapat med vår törst till pengar, makt och det ständiga uttrycket "mitt och ditt"?
 
Min slutsats:
Hunger Games Mockingjay är där för att ge oss ett antiklimax av ett redan avslutat äventyr, en (särlegen påtvingad) kärlekshistoria, en framtidsdröm och en känsla av politisk verklighet. Jag gillar den, men det kan vara min personliga åsikt till smutsig politik och antihjältar som spelar in. Sedan har jag ju läst boken (även om det var ett tag) vilket kanske ger en partisk åsikt.
 
Och vart var hyllningen till Phillip Seymour Hoffman??